Våra valsedlar

Här nedan finner du våra olika valsedlar. Kyrklig samverkan i Visby Stift ställer upp i valen till Kyrkomötet, Stiftsfullmäktige (med listor för Tredingarna samt Visby Domkyrkoförsamling) och Kyrkofullmäktige i Visby Domkyrkoförsamling.

Här följer presentationer av några av de personer som ställer upp för Kyrklig samverkan

Frans Brozén boende i Fårö fd prästgård
Ställer upp i valet för Kyrklig Samverkan i Visby stift för han tycker om att engagera sig för att hjälpa människor och anser att kyrkan som byggnad och organisation som en sammanhållande del av Sverige vilken är viktigt för alla
Frans är aktiv i många olika organisationer och föreningar men hjärtefrågan är dock att hjälpa människor , och jobba för att alla skall få finnas och ha en plats i Sverige och på Gotland och inte minst Fårö
Frans är en jordig gubbe med jord in på bara kroppen

Peder Fohlin Fole, Jag är född i Fole, under min skoltid bodde vi i Västergarn, sedan flyttade vi tillbaka till hemsocknen. Är Ica-Handlare i Fole.

Jag har varit engagerad inom EFS sedan början av 1970-talet och förtroendevald inom Svenska kyrkan sen början av 1990-talet, blev ordförande först i kyrkorådet i Väskinde pastorat 1998 och sedan i Norra Gotlands Pastorat 2014.

Har också suttit Domkapitlet i Visby i 8 år och i stiftsstyrelsen sedan 2009. Har hunnit med två perioder i kyrkomötet.

Det jag tycker är viktigt är gudstjänsten, undervisning, diakoni och mission, kyrkans fyra ben. Något som jag brinner lite extra för är barn- och ungdomsarbete där jag bland annat är scoutledare, mission här hemma och utomlands ligger mig också varmt om hjärtat.

Engagemanget i Kyrklig Samverkan som är en opolitisk nomineringsgrupp är viktigt, vi behöver många goda krafter i kyrkans arbete för framtiden.

Lennart Lindgren, Visby.

Fd generalsekreterare för Rädda Barnen.

Har alltid varit intresserad av natur- och miljöfrågor. Konst och musik ger mej energi.

Jag känner stort engagemang att bevara och underhålla våra medeltida kyrkor som är en unik kulturskatt på Gotland. Dessutom måste kyrkan nu visa vägen att bli klimatsmart.

Håkan Jonsson, 68 år, boende i Fröjel sedan 16 år och kom till Gotland i början av 80-talet som vikarierande distriktssköterska. Sedan tjänst som skolsköterska på flera skolor, informationsarbete inom smittskyddsenheten om HIV-AIDS, tre hektiska år i slutet av 80-talet, forskarutbildade mig till epidemiolog och har som folkhälsostrateg skrivit flera rapporter om gotlänningens hälsoläge. Varit ansvarig för Gotlands brottsförebyggande råd och jobbat mycket omkring trygghet och ordning i både våra lokala samhällen som Visby sommartid där jag startade upp ett arbete som många känner igen som ”Varannan vatten”. Det var ett omfattande arbete tillsammans med sommarens alla aktörer för att skapa en tryggare miljö här på Gotland. Frågorna omkring våld i nära relation har också varit ett arbetsområde för mig liksom ett antal andra frågor kopplade till både fysisk och psykisk hälsa. Sedan jag drabbats av ett handikappande diskbråck som gjorde att jag tvingades lämna arbetslivet alltför tidigt har tillgänglighetsfrågorna i samhället blivit övertydliga för mig.

Under mina år som förtroendevald, det är så jag ser det att jag fått ett förtroende, har jag fokuserat på att kyrkans budskap ska vara relevant i dagens samhälle. Ett andligt ledarskap ska predikas från predikstolar men även göra sig hört genom sorlet i samhället. Tidningsinsändare ska fokusera på detta, förtroendevaldas engagemang ska genomsyras av detta genom skilda aktiviteter. I vårt program skriver vi att ”kyrkan kan ge ro i en orolig värld” och skapa ett forum för att fundera över livets mening likaväl som att fundera över meningen med livet. Det är och har alltid varit kyrkans uppgift!

Likaså ska kyrkan vara ”öppen för alla”. Med alla inkluderas alla, Jag har upplevelse av de fysiska hindren eftersom jag behöver kryckkäppar eller rullstol.  Rent fysiskt ska kyrkobyggnaden i möjligaste mån vara öppen, olåst, för den som vill besöka kyrkorummet. Alldeles för många gånger har vi haft ”fighter” utifrån kulturhistoriska aspekter om höga trösklar, besvärliga grusade gångar att forcera med en rullator eller t.o.m. ostadigt stöd om man har kryckkäppar. Det finns alldeles för många berättelser om fysiska svårigheter att komma fram till och igenom kyrkporten och tillgänglighetsprincipen måste få råda över eventuella historiska eller estetiska aspekter. Det går att lösa dessa frågor på lämpliga sätt! Likaså tycker jag att toalettfrågan i kyrkorummet är en tillgänglighetsfråga och kan ges en lösning. Många äldre kyrkobesökare har urindrivande mediciner och behöver lätta på trycket, brudpar som kommer till kyrkan kan behöva ett hygienutrymme inför vigseln, blöjbyten kan behöva göras på småbarns rumpor och i de flesta av våra kyrkobyggnader kan man finna lösningar utan att inskränka på den historiska bilden av kyrkan. Vi har försett våra kyrkor med diskreta värmesystem elektriskt ljus och högtalaranläggningar som vi inte vill var utan och så kan vi fortsätta lösa tillgänglighetsfrågorna i ett brett perspektiv också!

Som förtroendevald har man även ett ansvar för att ekonomiska resurser använts effektivt. Organisationen för att hantera våra intäkter i form av kyrkoavgifter samt avkastning på skog, jordbruk och fonder lika väl som kostnader för personal, underhåll nyinvesteringar ska vara kostnadseffektiv.

Mitt namn är Barbro Hejdenberg Ronsten.

Tidigare lång erfarenhet i Svenska kyrkan, som kyrkofullmäktiges ordförande, stiftsstyrelsen och nu ordinarie i Domkapitlet. För mig är kyrkans verksamhet mycket viktig. Särskilt i svåra tider, vid akuta insatser efter olyckor och alla fina stora högtider som dop och bröllop.

Doris Lemke uppväxt i Fröjel, bott i Klinte och Sanda. Bor sen 11 år i Visby. Arbetat som frisör, klockare, kurator, diakon och präst. Fyller 69 i augusti.

Jag brinner för ett livstydande gudstjänstliv där människor får känna sig delaktiga. Att ideella medarbetare får möjlighet till engagemang och ansvar. Att det diakonala förhållningssättet genomsyrar all verksamhet. Att kyrkan är församlingsbornas angelägenhet.

Annette Wilén

Jag bor i Eskelhem socken men min adress är Gotlands Tofta. Jag är pensionär sedan år 2008. Mina intressen är bl.a. historia, läsning, samhällsfrågor och lokala frågor rörande våra kyrkor.

Linnea Tibell 41 år, kantor, bor i Visby.

 Intressen: När jag inte arbetar (vilket jag gör ganska mycket) så är det högst prioriterade min familj - mina fyra barn och min man. Utöver musik som tar upp en stor del av både yrkesliv och fritidsintressen så har jag på sista åren upptäckt tjusningen med löpning och försöker komma ut i spåret några gånger i veckan.

Mina hjärtefrågor inom kyrkan är självklart musiken men även till stor del barns och ungdomars roll och plats i församlingen. Jag vill arbeta för att barn och unga ska kunna känna att de är en självklar del av församlingen. Jag brinner även för gudstjänsten som den centrala delen i församlingslivet, men att det inte självklart måste vara söndag kl.11. Vi måste öppna upp för att en gudstjänst en vardag också räknas som en fullgod gudstjänst. Min önskan är att kyrkan skulle kunna få bli en del av fler människors liv och vardag, att andra får möjligheten att uppleva det jag upplever i församlingsgemenskapen. Kyrkan måste också våga ta plats i samhället, visa att kyrkan är en aktör med kompetens och kunskap inom så mycket och speciellt i de frågor som många andra tycker är svåra att adressera som sorg, ensamhet, relationer, kris och etiska frågor. Tänk om t.ex skolorna i vårt samhälle skulle våga ställa frågan till kyrkan när det kommer till undervisning i livsfrågor. Vi som kyrka måste våga vara stolta över att vi är just kyrka.

Nils-Gunnar Smith

Återvänd Gotlänning efter arbetet i sparbanksvärlden i 25 år bl. a i dåvarande DBW:s Sparbank. Därefter i många år anställd för Svenska kyrkans internationella arbete med smålån till kvinnor i 3:e världen. Under dessa år har jag även arbetat med Lutherska Världsförbundet samt två internationella ekumeniska banker – Oicocredit och ECLOF. Sedan 2013 har jag varit aktiv i Visby stifts arbete med internationella frågor - något som jag fortfarande brinner för.

Pensionär sedan 2007. För att få en aktiv fritid har jag ägnat mig att studera Gotlands fantastiska historia och kyrkor för att kunna guida intresserade besökare.

I det privata är jag far till två döttrar och en son samt åtta barnbarn – pojkar allihop!

Birgitta Forsblom
Bor i före detta sommarhuset i Hellvi sen 2007, då jag gick i pension.
Sitter i kyrkofullmäktige och är ordförande i församlingsrådet samt kyrkvärd. Brukar träffa konfirmanderna en gång om året och berätta om livet som pensionär.
Avslutar i dagarna en utmärkt två-terminers-kurs i stiftets regi i Grundläggande kristendomskunskap med ”examination” i Lärbro kyrka.
Har arbetat som speciallärare större delen av mitt yrkesverksamma liv och är mån om att vi tillvaratar barn och unga extra mycket inom kyrkan och att vi engagerat deltar i miljöarbetet.
Önskar att musiken ges stort utrymme i den kyrkliga verksamheten både i form av musikandakter och regelrätta konserter.
Vill också att vi intensifierar vårt samarbete med utlandskyrkorna, som vi ju har ansvar för inom Visby stift. Kan ge oss nya infallsvinklar, tips och idéer till gott utvecklingsarbete inom våra kyrkor.

Jag heter Johan Asplund och är uppvuxen i Stockholm men bördig på mödernet från Stenkumla.

En stor del av min barndoms somrar, och en del vintrar, tillbringades på Martille i just Stenkumla, där min släkt har sin härstamning.

Många är minnena men särskilt spännande är alla goda måltider med Edwin och Greta Gardell men också äventyren i Edwins smedja med ässja och de breda drivbanden för såg och svarv.

Jag minns lukten av båda.

Det skall heller inte glömmas bort att några illegala turer med Edwins Fordson Major också fick hjärtat att slå.

En del bus på Blåhäll  och vid Ygne, förekom också.

I Stenkumla kyrka finns bilden på Anders Kusen Mose med hustru och alla barnen, men även kyrkbänken med Martille’s bomärke.

Mina släktingar hävdar att vi härstammar från honom. Det skulle vara skoj att resa tillbaka genom arvsmassan för att få reda på hur det är med den saken.

Jag har jobbat väldigt mycket i mitt liv. Jag har drivit massor av bolag, en del bra, en del dåliga. Jag har gjort rika erfarenheter om hur man hanterar problem och människor, i olika ordning och ibland på samma gång.

Jag har så länge jag minns, varit intresserad av musik och jag tyckte mycket om att sjunga, i första hand som barn men även på senare år. Då gärna ackompanjerad av min släkting Johannes Gardell på hans egenrenoverade piporgel i Hallvards, Västerhejde.

Nu är jag pensionär i Sproge, men musicerar regelbundet, är engagerad i filmskapande och i kulturens utveckling på ön.

Är också inblandad i lokalpolitiken med olika uppdrag för regionen.

Min ambition med att vara aktuell här, kommer av min fasta övertygelse att kyrkan behövs som stabiliserande faktor i samhällslivet.

Vi har en livslång historia, kyrkan och jag.

En allt mer kommersiell och hårdnande värld, måste möta motkrafter med grepp som har djup förankring i folksjälen.

Rätt ordnad och varsamt visad, kan Svenska Kyrkan ställa tillrätta många saker, som har blivit förfärligt fel.

Jag syftar särskilt på den uppväxande generationen, som är lätt att förleda med snabba och felaktiga lösningar, som kan anamma en skadlig hållning till materialism och välja olämpliga svar på sina funderingar.

Här kan vi ta ett ansvar, visa på alternativ och få respekt för det, om vi gör det på rätt sätt.

Jag tror att jag kan bidra med att känna till en del om hur hårt det kan vara. Berätta om verkligheten, innan den hinner ikapp!

Jag tror på ordning och reda. Jag är en van föredragshållare och jag tror att jag kan ses som mycket övertygande, när det är min uppgift.

Charlotta Harrsjö Grahn, jag bor i Bunge med min familj. I september blir jag 49 år.

I det kyrkliga livet brinner jag för mässan, för människors delaktighet, för att ta vara på skatterna i den kristna traditionen; som kyrkoårets
puls, andlig fördjupning, bön och lovsång, gemenskap..

Kyrkan har varit en viktigt del i min uppväxt, mitt liv och också i mitt yrkesliv. Nu jobbar jag med vägledning som coach och processledare genom mitt företag Intryck och Uttryck. Jag tycker om att verka i sammanhang som bemyndigar personer, ger möjlighet till hållbar utveckling och vill gott.

Ola Björkqvist

70 år Lantbrukare i Tofta. En aktiv kyrka är nödvändig i dagens samhälle. Därför måste vi verka för att behålla och verka för att få fler att ansluta sig till Svenska Kyrkan. En nödvändighet för att kunna underhålla och bevara vårt unika kulturarv för framtiden.

Matilda Ericsson, 36 år

Avlade Kantorsexamen vid Geijerskolan 2009, och arbetar i Othem-Boge församling sedan hösten 2016. Jag älskar att arbeta med körer för både barn och vuxna. Jag brinner för att göra svenska kyrkan och dess gudstjänst tillgänglig för människor i alla åldrar, främst barn och deras familjer.

Tobias Nellvik, präst, inflyttad Gotlänning, bor i Stenkumla med hustrun (Yvonne, kantor i Burs) och våra två döttrar.

Kyrkan har varit en naturlig del av mitt liv och vill i mitt kall som präst och som människa, förmedla Guds kärlek till mänskligheten.

Jag är prästvigd för Stockholms stift och har i mitt prästgärning arbetat i flera Stockholms församlingar likväl som inom utlandskyrkan i Spanien, Mallorca och Gran Canaria.

Mitt hjärta brinner för att alla människor ska få möjligheten att möta Gud genom Gudstjänst, Bön och Gemenskap, detta möte ser olika ut för oss alla.

Därför är det för mig viktigt att vi kan vara en kyrka som värnar allas olika väg till tro, och att våra gudstjänster ska kunna möta människors olika behov

– mao en vardagsgudstjänst är lika viktig som en söndagsgudstjänst.

För mig är det också viktigt att vår Svenska kyrka utgör en del av en världsvid kyrklig gemenskap med kristna världen över.

Jag har varit engagerad inom såväl Svenska kyrkans internationella arbete som inom utlandskyrkan,

i Stockholm stift har jag varit med och drivit fram ett internationellt utskott på stifts nivå samt medverkat i interreligiösa projekt såsom ”Tillsammans för Sverige” och ”Guds hus”.

Kristina Björkander Vall

Jag har efter studier och jobb i Uppsala, Norrtälje och Fårösund flyttat tillbaka till mitt föräldrahem i Vall. Bor där med min man och delvis utflugna barn. Jag har jobbat som chef i storkök men är numera pensionär.

Jag vill att kyrkan ska vara mer synlig i samhället.

Bevarande av våra kyrkor och kultur samt miljön omkring.

Öka tillgängligheten inte enbart med handikappanpassning utan även att det ska finnas aktiviteter som gör att fler unga känner sig hemma.

Möjliggöra mer kommunikation mellan kyrkobesökare till exempel lite kaffe efter gudstjänst.

Jag heter Britt Andersson, 67 år och pensionerad diakon.
Bor i Katthammarsvik sedan 2013.
Jag är ordförande i församlingsrådet och med i kyrkorådet i Romaklosters pastorat.
Min vision av kyrka är att den är "mitt i byn". En kyrka som vill möta människor där de är och är närvarande i alla livets skeenden.

Pia Tofténius. 54 år, Domkyrkopedagog i Visby sedan 2009 och boende i Etelhem.
Innan dess arbetade jag 19 år i Stockholms stift. Jag brinner för barn och ungas självklara plats i kyrkan, likväl som kyrkans självklara plats i samhället.
När jag var konfirmand, ville prästen kicka ut mig för att jag inte hade gått på rätt antal söndagsgudstjänster… Nej, det hade jag inte, som aktiv idrottare i både fotboll, handboll och bandy, var det ofta matcher både lördagar och söndagar. Jag frågade om jag fick gå på andra dagar, och få tillgodoräkna mig dessa, och det var inget problem. Det slutade med att jag sprang på middagsböner, kvällsmässor, morgonmässor, och förrättningar. Jag blev konfirmerad och har sedan dess varit med och konfirmerat många tusentals ungdomar. Jag vill att våra ungdomsmässor har samma dignitet som söndagens gudstjänster. Dag och tid gör inte gudsrelationen finare eller fulare.
Det värsta vi vuxna kan säga är att barnen är vår framtid. Barnen är även här och nu och måste tas på största allvar. HBTQ+ frågorna är också viktiga för mig.
Jag önskar att kyrkan är SALT! Stället Alla Längtar Till.
Salt som har en bevarande/konserverande förmåga. Salt som kryddar tillvaron, och skapar törst. Men även salt som svider till när orätt begås.